Åter till förstasidan

All träningen har legat nere senaste veckan för Pärlans del, efter att hon har drabbats av vattensvans. Tanken var att köra på med aktiv, intensivträning mer eller mindre varje dag nu när husse och matte har långsemester. Tyvärr så blev det tvärtom  och vi har vilat oss i form senaste veckan. Lugna långpromenader utan särskilt mycket träning.

Nya vanor har nu uppstått för P & P. Pepsi ska hjälpa matte till bättre kondition och Pärlan ska hjälpa husse till snabbare fötter inför bådas Lidingölopp. Så är det någon som hör en ångvält i Alby så är det förmodligen matte på joggingtur med en ambivalent Pepsi. Det verkar faktisk som om han börjar att gilla det nu. Pärlan håller tempot uppe på husse, kanske hon vet att nummer två är förste förloraren. Det gäller att ligga på topp...

Pärlans viltrenhet känns nästan klockren och inkallningarna säkra. På skogspromenad idag då Pepsi var kopplad och Pärlan lös fem meter bort så dök det upp ett rådjur i full fart mellan hundarna. Det kom springande i full fart rakt emot oss. Pärlan hann uppfatta att något sprang och ville hänga på innan matte hann fatta vad som hände. Matte hann bara påbörja inkallningen så hade Pärlan tvärvänt och var genast tillbaka vid mattes sida. Det känns så skönt för då kan hon vara lös även under sommaren utan att ställa till det för andra djur. Pepsi däremot vill gärna springa efter djur som springer, så han får lufsa med kopplad.

Man kan tro att det är en liten svart björn som lufsar med på de långa skogspromenaderna längs stigarna i Tyresöskogarna. Vid varje blåbärskvist vill Pepsigubben stanna och äta. han har blivit helt vild och tokig i Blåbär!

Nästa äventyr på agendan var Vansbrosimmet 9-10/7 så vi åkte upp dagen innan. P & P fick igen komma till ny miljö och nya människor som snabbt kom att älskade dem. Runt omkring Vansbro fanns det fina skogar för Pärlan och Pepsi att rusa runt i och njuta av livet i. Lite färre av de elaka myggorna hade framförallt Pepsi och Pärlan önskat. Det känns skönt att inkallningarna på Pärlan är så säkra nu. Pepsi gör lite som han själv tycker.

Efter husse och mattes simäventyr så bar det av till Vatne i Norge och årets höjdpunkt för hela familjen. Vi har gått på tur på fjällen varje dag och vissa dagar mer än 5 timmar. Efter första dagen så hade vi två utslagna hundar på kvällen som sov sött. Lillmatte Hedda pinnade glatt på i flera timmar varje dag på fjället. Lovise satt glatt i bärmesen och skrattade åt hundarna och njöt av fjällen. Pepsi och Pärlan fick mest springa fritt hela tiden och stortrivdes. Det var fina muskler som snabbt växte till på deras redan vackra kroppar. Ibland tog vi bara förmiddagsturer, men oftast blev det även långtur på eftermiddagen. Vädret skiftade från att i början av veckan mest vara grått och lite duggregn till solsken och sommarvärme i slutet av veckan. Sista dagen gick husse och matte ut  med hundarna på fjället utan några lillmattar. Det var skönt att ha hjälp av farföräldrarna. Vi kunde ta en längre tur och i högre tempo. Pepsi och Pärlan njöt liksom vi. De drack de goda fjällsjövattnet och Pärlan tog sig även några simturer, fast hon såg mest ut som en drunkningsolycka. Pepsi stod på stranden och skällde avundsjukt, gubben är som män mest är- rädd att tappa fotfästet:). Veckan var fylld av vacker natur, höga toppar och frisk luft. Vandra eller springa upp och ner på de norska fjällen, kunde vi eller hundarna ha det bättre?

När vi kom hem till Tyresö igen så började Pärlan se slokörad ut och svansen hängde som en repstump. Snart så kom matte på att det måste vara vattensvans. Det svalkande badet i norska fjällsjön hade inte gjort helt gott åt vår unga dam. Tack och lov klarar hon sig från stora, svåra smärtor.

Olivia är tillbaka hos oss igen efter fyra veckor på Morellvägen hos Lemmekes och deras katter. Hedda ville helst hämta Olivia i natt, som hon har längtat efter sin blåögda ögonsten. Nu är det full fart hemma igen och hon drar sig inte för att leka med Pepsis svans eller leka titt ut med Pärlan mellan köksstolarna. Tack för all hjälp familjen Lemmeke!

I midsommras fick Pepsi och Pärlan för första gången prova på hundpensionatslivet. De var på Sjöhaga och levde ett gott liv med skogspromenader. Det kändes skönt när de kom hem och vi märktes att de hade haft det bra. Flockkära Pepsi som har tendens att lätt blir stressad hos mindre välbekanta personer var helt cool.

Vi mellanlandade hemma en dag efter midsommarhelgen i Dalarna, sedan bar det av till Gotland där två SKK-utställningear väntade. Vi var mer än måttligt nöjda och malliga efteråt. Med Pepsi som BIS-4 veteran och Pärlan med ck i bagaget så kändes det mycket bra. Tack ännu en gång Jeanette för hjälp med handlingen. Veckan bestod för övrigt av lugna dagar och många och långa hundpromenader. Matte passade på att träna inkallning, fot och platsliggning intill kossorna och tjurkalvshagen (= Pärlan skeptiskt). Efter envist tränande varje dag i en vecka så kunde vår donna lugnt gå förbi djuren med hög svans och utan raggen rest i

En dags mellanlandning innan nästa semesterresa. Ikväll så har Pärlan, matte, Anja, Peter, Vilda och Ester varit i Bromma igen på lydnadskurs för Maja Hagman. Pärlan skötte sig över förväntan så matte kände sig lite mallig. Det har varit lite si och så med henens fokus den senaste månaden. Fotträningen där Pärlan varit ganska arrogant funkade jättebra både rakt, hel och halv vändningar, joggingtempo etc.  platsliggningen som varit ett orosmoment satt klockrent i 4-5 minuter! Äntligen börjar matte känna att det kanske går att debutera i appellen i höst...

Sedan vi tog över Pepsi så har vi inte lämnat bort honom till någon han inte känner väl. I helgen blev det prov på det. Kerstin avgudar Pepsi, hennes egen hund hade rest bort över helgen. Vad passade väl bättre än att gosa med Pepsi och skämma bort honom en helg! Trots det lyxiga helgen han haft så ville han faktiskt komma hem igen. Han hade fått sova i sängen, äta massor med godis, myst i soffan, snott mat i köket och blivit gosad med i överflöd:)

Pärlan har i helgen varit på äventyr och miljöträning med husse och matte. Husse hade bestämt sig för att cykla Vätternrundan och så blev det. Efter att ha levererat barnen till morföräldrarna i Vingåker, gått en rejäl förmiddagspromenad så bar det av till Motala på fredagseftermiddagen. Oj vad mycket cyklar det var och så mycket folk! Matte vinkade av husse på cykeln 20.26 och sedan fick Pärlan sin långrunda. Vi gick på underbara gångvägar med massor av grönska och träd inne i Motala. På vägen tillbaka så passerade vi det stora jippot kring startplatsen. Där fanns det gått om marknadsstånd och ett tivoli. Ingenting bekom våran Pärlan inte ens andra hundar. Hon gick mest omkring och myste. På natten kamperade Pärlan och matte i vår bil i väntan på att husse skulle komma i mål.

Lördagsmorgon och uppstigning tidigt för Pärlan och matte för att möta husse i målgången. Pärlan blev alldeles till sig under promenaden till målgången. Oj vad många snabba cyklister som passerade förbi! Glädjen var ömsesidigt stor då husse vid 8-tiden passerade målet och sedan fick en slick av en hundtunga i ansiktet, vem kan väl motstå det? Husse fick god kassler som Pärlan tittade längtansfullt på och till slut fick del av, kanske helgens utflykt var värt det? När husse hade återhämtat sig åkte vi tillbaka till Vingåker och vilade en stund innan det blev dags att fira hans födelsedag. På eftermiddagen blev det lång och mysig skogspromenad för Pärlan. På söndagen fick Pärlan ut och köra tre spår innan vi for hem för att möta upp älsklingskompisen Pepsi som skulle komma hem igen. Det blev många pussar och mycket lek. Jag undra vem som hade saknat vem mest?

Det har varit lite lugnt på träningsfronten på ett tag. Lillmatte har opererats och går nu omkring med "boxningshandskar" på händerna. Det har mest blivit promenader då matte sovit lite, husse har haft fullt upp på sitt arbete och inspirationen har uteblivit. Det är inte alltid så lätt som småbarnsföräldrar att få ork  till träning.

Helgerna i Vingåker är guld värda. Husse och matte kan lämna barnen hos morföräldrarna och tillsammans gå ut i skogen med P & P. Det har i helgen blivit flera spårrundor, budföring och träning med apportbock för Pepsi och Pärlan. Pärlan ligger på och bara matte håller igen i början så går det fort och jättebra. Pepsi är som vanligt en cool kille och lufsar med glädje på i mer "lagom" fart genom spåret. Slutapporten = en leksak och står alltid högt i kurs.

Pärlan och Pepsi har liksom vi andra i flocken fått en ny liten lekkamrat. Lilla Olivia på 15 veckor har kommit för att stanna. Matte som alltid har sagt "ingen katt mer och absolut inte en siames, de är fula och ser så elaka ut". Tack och lov är man inte sämre än att man kan ändra sig. Denna lilla varelse ger så många skratt och så mycket glädje, vem hade kunna tro det. Gladast är nog vår dotter Hedda vars katt det är på riktigt! Pärlan vill gärna leka med henne och Pepsi håller på att slicka ihjäl henne. Den ända som är skeptisk är chefen, Trasan. Hon fräser och tycker nog att Olivia är ett litet äckel.

Pärlan och matte stack till Märsta för spårkurs på morgonen tillsammans med Peter, Anja och Ester. Idag la vi ut spår åt varandra och Pärlan fick två ganska långa och de låg i närmare en timme. Även om vår unga fröken ligger på så att matte får gå på hälarna och bromsa så går det galant. Pärlan älskar det och fann alla fyra apporterna på varje spår och matte var som vanligt svettig efteråt:). Sedan är det alltid lika trevligt att fika och prata hund med Maja Hagman och de andra kursdeltagarna.

Äntligen var det dags att köra till Örebro bk för årets utställning och den här gången med Skandinaviska dobermannvinnartiteln som hägrade för många. Närmare 160 hundar var anmälda så det blev två ringar. Tikar dömdes av Rudi Killmayer från Tyskland och valpar och hannar dömdes av Gill Cashman från England. Pärlans syssling Ester knep titeln BIR-valp, Pärlan själv fick nöja sig med HP i unghundsklassen i konkurrensen av ca 18 andra tikar.  Hennes mamma J D Ombre Rose blev bästa brukstik med cert. Vår stora glädje infann sig till slut vid sista hunden som var vår Pepsigubben. Killen som inte brukar gilla att stå i ringen verkade trivas som veteran och viftade konstant på svansen. Så vår gulliga, snygga och trevliga J D Monsieur Chanel slog till och blev bäste veteranhanne. Gissa om husse var mallig? Hans hund! Det blev en lång men mycket trevlig dag innan alla hundar var bedömda, prisutdelningen var över och vi fick komma hem. Tyvärr så är det svårt att hänga med i allt när det är två ringar, men desto trevligare prat med underbara människor vid sidan av ringen.

Skogarna runt Vingåker är jättemysiga, rena trollskogarna med mjuk mossa och hyfsat glest mellan träden samt fina traktorvägar. Vad är väl bättre då än att passa på att träna hundarna. Med tjejerna hos deras morfar och mormor så blev det långpromenad med inslag av lydnad och budföring på förmiddagen. Pepsi sprang två 60 meters pass och med Pärlan som störning. Han var mer fokusera den här gången och det gick riktigt bra. Pärlan körde vi fyra 150 meters pass med, det vill säga 1200 meter och lika fokuserad varje gång. Hon är verkligen tjejen som älskar att springa, precis som sin mamma.

På eftermiddagen när lillmatte Hedda hade fått sin knatteridning så gick vi ut och körde spår. Pepsi fick två kortare spår. Nu har han verkligen förstått och tycker att det är jätteskoj, yippie!! Medan matte gick hem med Pepsi och hämtade Pärlan så gick husse och la två spår på ca 150 meter och med två vinklar. På väg till spåret så spårade Pärlan efter husse:). Det första spåret gick lite yvigt på grund av att matte släppte ut henne för snabbt. Hon hittade alla tre apporterna + leksaken på slutet. Det andra spåret höll matte igen henne mer på och då gick det kanonbra. Tyvärr så hann vi inte mer även om Pärlskrutt ville jobba mer. På kvällen blev det bad för båda, oj vad de var smutsiga!

Matte steg upp först idag och tog ut Pärlan och Pepsi på långpromenad kockan sex. Det var så stilla och vackert och den här tiden på året går så fort att man sällan hinner njuta. I år när jag är föräldraledig så ska jag njuta:). Vi har lyckats bra med vår viltrenträning med Pärlan så henne går det bra att ha lös, hon tvärvänder direkt på vårt kommando. Pepsigubben har fortfarande spring i benen när något springer och vad det gäller vilt så finns det inget som får stopp på honom förrän han själv vill. Pepsi tillbringar därför alla skogspromander i koppel just nu och får bara vara lös på tomten och då busar han gärna med Pärlan.

Efter lunch cyklade Asle de 18 milen mot Vingåker medan matte packade in hundar och barn i bilen och styrde mot släkten i Hävla. Eftermiddagen och kvällen tillbringades mest åt att njuta av solskenet, Pepsi liknar ju mest tjuren Ferdinan. Pärlan ägnade sig även åt bus och budföring. När vi på kvällen kom till Vingåker så hade Asle kommit fram och tog ut Pepsi och Pärlan på en långpromenad.

I morse fick Pärlan följa med matte på 1,5 h promenad med höggravida Anja och lilla Ester efter avlämning av Pepsi på hunddagis. På eftermiddagen gick vi ut i skogen i 2 timmar för att köra spår. I väntan på att de skulle få ligga till sig (40-50 minuter) så körde vi  lydnadsträning, och bus. Pärlan var alert och med på allt. Det första spåret var ett ängsspår på ca 150 meter med två vinklar, tre apporter och en leksak. Det andra ett skogsspår på 200 meter med två vinklar också det med tre apporter och en leksak. Bara matte håller igen i inledningen (vilket jag gjorde idag) så går Pärlan som om det vore fotspår, jättekul!!! På kvällen var det dags igen för tävlingsinriktads kurs för Maja. Pärlan var som vanligt i gasen i början men lugnade sig snabbt. Platsliggning som inledning gick både bra och dåligt, tandvisning superb, linförighet bra när bollen fick vara belöningen. Efter en och en halv timme hoppade Pärlan och Ester in i bilen och vi for alla hem igen. En lång dag med mycket äventyr för Pärlan som sedan sov gott på natten.

Långhelgen har ägnats åt en hel del hundträning. Vi hart kört budföring flera kvällar. Pärlan älskar att springa och har verkligen förstått kommandot marsch. Pepsi tvekade till en början men springer nu gladeligen när han vet att det vankas godis. Vi har varit ute och spårat varje dag hela familjen och det har fungerat över förväntan. Pepsi fick även leta efter lillmatte som gömt sig i skogen vilket var ömsesidig glädje då han hittade Hedda. Lydnaden har gjort ett jättekliv vad det gäller Pärlan. Nu har vi kört igenom hela lydnadsprogrammet flera gånger denna veckan. Matte är så lycklig och stolt, äntligen har polletten trillat ner och samspelet fungerar så bra. Nu ska stadga och störning in mer i träningen så kanske, kanske vi kan börja tävla i höst.

Idag har Pärlan och matte varit i Märsta igen på spårkurs för Maja Hagman. Samma gäng som även förra helgen slöt upp. Nu var vi lite mer vågade och la lite längre och mer vågade spår. Pärlan tog två apporter + en leksak efter en vinkel på första spåret, det gick riktigt bra. Andra spåret med tre apporter + en leksak och korsandet av en stig där en häst nyligen gått förbi gick mycket bra. Den största träningen nu består i att matte ska lära sig att mata ut linan så att Pärlan inte rusar ut som ett yrväder:).

Idag har matte och Pärlan varit i Märsta på spårdag för Maja Hagman och tre andra dobbisar från Jean Dark.  J D:s C K One "Zeke", lilla Ester och F-kullens Tyson var med. Det var kul att sätta igång med Pärlan efter vintern nu när hon är så kontaktbenägen, se andra hundar och få tips, råd och hjälp. Det var en kul och lärorik dag för alla och Maja tyckte vi var sååå duktiga! Anja och Peter var ju med med lilla Ester, strongt gjort av dem. Igår så flyttade nämligen Ebba till hundhimlen. Mitt i leken med Ester igår så pep den bruna tjejen till och det visade sig att hon brutit benet. Vi känner med familjen Palmgren och tänker på dem i deras sorg (läs mer på Ebba och Esters hemsida).

Asle och Pepsi har tillbringat eftermiddagen på Tyresö bk och hundkursen. Idag stod en träningstävling på programmet. För första gången så gick Pepsi upp på platsliggningen. Det var en annan hund som gick upp och kom vandrande över hans framtassar. Husse kallade in honom och sedan låg han så fint.

Matte har drabbats av ryggont så Pepsi och Pärlan har tillbringat hela veckan på hunddagis och mest gått gemensamma promenader med husse. I helgen fick Pärlan träna lite lydnad på tomten med matte. Det är kul att se hur arbetsvillig och kontaktbenägen hon är när matte är pigg och alert:)

Husse och matte med lillmattarna var på Tyresö bk idag och kollade på en apelltävling. Det kan vara bra att ha sett vad som komma skall... Husse och Pepsi hade sedan sin kurs. Pepsi blev störd av att flocken splittrades då mattarna åkte hem. Nu är flocken träningsugen efter inspiration av att ha sett en tävling. Nu ska här bli fart på träningen så fort ryggen är återställd.

Pärlan har mentalt vuxit till sig rejält och börjar göra rätt för sig. Två löp, diverse utställningar, hD-röntgen och MH har hon hunnit med. Nu slipar vi på apellen och lydnadsklass I. Kanske kanske att vi kan starta i höst...

Igår var Pärlan på MH-test, jättespännande för Pärlan och oss. Pärlan accepterade kontakt och var tillgänglig, hade kamplust, jagade lilla bytet, dagens lugnaste hund på aktivitet och var skottfast. Husse och matte är nöjda och stolta över vår älskling. Som vanligt så gör vår ögonsten skäl för sitt namn, Pärlan!

Idag har vi haft Frixons på besök. Nu har Pepsi och Pärlan botat även Ellen och Meja från hundrädsla. Härligt att se hur obehindrat de rör sig runt hundarna nu. Vi kan stolta och malliga berätta att Heddas alla kompisar som tidigare led av hundrädsla nu är botade, tack vare våra guldklimpar!!!

Idag har husse och Pepsi varit på Tyresö bk på kurs igen. Nu har Pepsi börjat förstå stå under ställande. Dubbelpass var dock lite för mycket för vår gamla kille. Nu är det daga att köra igång spårövningarna så kan de nog tävla snart...

Även om Pepsi är vid god vigör så har han tendenser åt sur gammal gubbe. Att jaga rådjur, springa efter bollar, mat och Pärlan tycker han dock fortfarande är jättekul. GRATTIS till vår älskade Pepsi för den underbara tid vi haft med dig och allt som vi har kvar.

Idag har Pärlan varit på Tyresö bk med matte, Anja och lilla Ester. Vi körde igenom en del av momenten i Lk I och apellen. Det var skoj att se så mycket lugnare Pärlan nu är på planen.  Det går mycket bättre att få henne att fokusera på träningen. Hopp över hinder var jättekul liksom budföringen. Apportbocken älskar hon och det går ganska bra men nu får vi dela upp det i moment så att vi får till det. Lilla Ester fick pröva på hinder för första gången och med bollen som lockbete gick det galant.

Pepsi äter allt han kommer över, bara man vänder ryggen till. Lillmattes goda pannkakor som hon sparat (10-15 stycken) försvann från fatet i köket. Matte skull bara slå på Tv:n åt Hedda när de snabbt försvann. När matte kom ut i köket igen låg locket på golvet och burken var tom. Inte spelade det någon roll att Pepsi nyss ätit sin egen middag...

Igår och idag så har Pärlan varit hemma med matte. Vi har gått långa promenader, varit i skogen och letat efter saker, kört inkallningar, platsliggning och kampat med diverse saker. Det gäller att passa på nu när hon är så mysig och lyhörd. Det har också gått bra att möta andra hundar utan gruff. Flera hundar gruffade och gjorde utfall, Pärlan bara tittade på dem. Hon tyckte däremot att en kvinna med solskärm och solglasögon var en mystisk prick.

Idag när vi kom hem från dagis så sa Hedda, "mamma kolla på golvet i köket!" I år hade vi inte hunnit fått i några fjädrar i påskriset till påsk. Det verkade som om någon hund tyckte att de nu skulle fram. På hela köksgolvet så låg de färgglada fjädrarna utspridda. Vem hade nu haft detta lilla roliga? Först så trodde jag att det var Pepsi som letat något ätbart. Det lilla busfröet avslöjade dock sig själv med fjädrar som fastnat på hennes nos, naturligtvis så var det Pärlan.

Pepsis pappa Kevin är nu död, "han är änglahund och leker med Tsar" som vår lilla Hedda sa. Vi känner med matte Jessica och hennes familj. Tack Kevin för ditt underbara Pepsibarnet som vi får leva med.

Hela flocken är nu samlad igen efter divers utackorderingar. Husse, matte och Hedda har varit i Trysil en vecka och åkt skidor. Det var underbart att få ett avbrott även om det kändes konstigt att inte gå hundpromenader eller ha någon som buffade i armhålan vid matbordet. Pärlan hade en toppenvecka med sin kompis Uno och träningstokiga Ammi och Anders. Tänk om man hade hälften av hennes hundträningsenergi! Hem kom en vältränad Pärlan som hade fått öva budföring, finslipa fot, platsliggning och diverse andra aktiviteter. Inte kan man göra annat än småle heller när Pärlan bidrog till att lilla tjejen Gossip ska flytta till Älta i maj. Pepsi kom tillbaka från sin dotter Denise med jättesnällla matte Rebecka. Numera är Pepsi en matglad kille som mest hade vaktat köket:). Lillmatte Lovise hade haft egen lugn och skön semester i Vingåker med mormor och morfar.

När Pepsi har tråkigt och är hungrig på hunddagis så har han ägnat sig åt att ta sig ur boxen. Att skjuta dörren åt sidan och sno åt sig goda små tuggben tyckte Pepsi var kanonlätt och smart. Jeanett var mindre glad åt hans bravader som han gjorde gång på gång. Det slutade med att hon fick sätta en spärr på dörren, så var det slut på äventyret för denna gången.

Idag började Pepsi och Asle på tävlingslydnadskurs på Tyresö BK. Det blev en hel del teori men även några övningar som gav hjärngympa. Pepsi är som vanligt en cool kille och brydde sig inte om alla runt omkring. Ett par hundar gjorde utfall mot honom och han tittade bara på dem och nonchalerade dem. Husse har nu satt igång med lite mer målinriktad träning och mer lär det bli. Snart är våren här och det gillar frusna Pepsi. Pepsi är en härlig, lättlärd och klurig kille som gillar att jobba med hjärnan.

Så var det dags för Pärlans andra löp. Vi började oroa oss när löpet drog ut på tiden och höll på att strula till vår vintersemester. Hon hade varit orolig i några dagar innan det satte igång och så plötsligt trillade polletten ner och Pärlan börjar likna en cool tjej. Det blev bara kopplade promenader och hon såg ut som en dammsugare när hon med nosen i backen sökte av allt utomhus.

Inte hade vi några större förhoppningar om årets dobermannutställning i Sollentuna.  Morgontröttheten gjorde att vi glömde Pärlans bur som verkligen hade behövts i år när det var så trångt och hon löper. Efter en lång dag där domaren noggrant räknat varenda tand på närmare 100 hundar så fick vi på sena eftermiddagen åka hem med tjejen som placerat sig som reserv i Unghundsklassen och med ck.

Krassliga, kraxiga familjen har inte orkat så mycket träning sista veckan med infektioner i kroppen. Idag fick det vara nog, Pärlan fick vara med matte och Pepsi fick en egen dag på hunddagis. Vi tog en promenad i motionsspåret och körde några lydnadsmoment. Bitvis gick det bra och bitvis verkade hon döv. Det var hur som helst en trevlig och mysig promenad.

Väl hemma igen så fick Pärlan leka med sin Golden retrieverkompis Oscar, det var fullt ös på våran tomt. Maggan och jag hann med en trevlig pratstund och hundarna hade urkul. När de sedan skulle gå hem så hade Oscar oturen att fastna i vår trappa och slita loss en klo och bryta av en annan. Blödandes för fullt gick matte Maggan hem med killen för att lägga tryckförband. Tack och lov är de suveränt snälla och hjälpsamma på Orrnäsets veterinärpraktik i Tyresö, de tog emot honom på en gång. De pysslade om honom och satte på bandage. Hemma igen stapplade stackars Oscar omkring i sitt hem och undrade vad som hänt innan han helt slut somnade sött. Slutet gott allting gott, tack till Orrnäset för snabbt mottagande. Lycka till matte Maggan med guldkillens omplåstring i 10 dagar nu.

I kväll har Pepsi varit på långpromenad i nästan två timmar runt Alby med matte, lillnettan och schäfertiken Andra. Mjuka snöflingor föll så vackert på oss, som en saga. Sedan kastreringen i våras så har Pepsi blivit omvänd och visar nu ett stort intresse för mat. Han kan nosa upp ätbart på de mest besynnerliga ställena på promenaderna. I kväll hittade han knäckebröd och harkluttar bredvid motionsspåret:). Hemma igen så fick Pepsi gå in och vila och Pärlan fick leka med Andra, samt öva på platsliggning.

Pepsi visade sig från sin bästa sida på Tyresö BK idag. Husse Asle var nere och gjorde inträdesprov till tävlingslydnadskursen. Naturligtvis gick det bra med ett så trevligt ekipage! 6/3 börjar matte och Pärlan tävlingslydnadskurs  och 13/3  börjar husse och Pepsi sin.

Matte har varit på långpromenader med Pärlan i helgen. Efter en period med en ganska jobbig Pärlan (spökig tonåring med mycket hormoner) så har det varit mycket bättre senaste veckan. Hon hämtade spårpinnar i snön med rivstart, låg platsliggning i snön i 3,5 minuter trots mattes tjo och tjim, lek med boll etc. Pärlan gick fot en bit med full kontakt, läggande och stående gick också hyfsat så det kändes bättre än på länge.

På kvällen fick Pepsi fick lufsa runt på en lugn promenad runt Öringe med Matte. Husse tog med Pärlan på en premiärjoggingtur. Med Pärlan i änden på kopplet så behövde inte husse klaga på en långsam hund. Klaga fick han göra desto mer över blåsorna han fick under fötterna...

Idag trodde inte matte det var sant, efter att ha tittat in på hunddata på SKK. Jublet lät inte vänta på sig då det stod klart att Pärlan har HD-A. Nu får vi köra så det ryker, så att Pärlan så småningom kan starta i Apellklass och lydnadsklass 1.

I helgen har vi varit hos släkten i Vingåker. Det är härligt med god mat och fina skogspromenader. Då får Pepsi och Pärlan promenader med husse och matte tillsammans, utan någon lillmatte. Underbar skog med långa härliga långturer. Men det kändes lite konstigt med så mycket träd som låg som plockepinn efter stormen härom veckan.

Igår var vi i Hävla hos mattes bror och Pärlan fick busa lite med lilla Borderterriern Flisa under långpromenaden. Pepsi lufsade som vanligt på som den goa killen han är. Däremot har han nog drabbats av Bulimi, om hundar nu kan få det? Allt som kan ätas och lite till stoppar han i sig både ute och inne. En ny erfarenhet för P & P var sedan att tillbringa några timmar själva i det nyrenoverade rummet i källaren. Det var nog skänt att sedan få ligga vid husse och mattes fötter igen i Vingåker.

Så var det dags för höftledsröntgen - iväg till Nacka Djurklinik! Pärlan blev riktigt drogad. Vägde in på modiga 35,4 kilo(!!!) och trots detta fick hon så mycket droger så hon gick vingligt hela kvällen (till och med promenaden nästa morgon var inte riktigt som den brukar vara). Nu hoppas vi bara på bästa möjliga resultat (något måste man ju få som belöning för en sådan "fylla").

Så var det dags för träning med andra dobbisar i Täby på SDK Stockholms LO. Kanske inte bästa dagen att åka iväg med tanke på mattes snörvliga hälsa. Väl där så var det spännande att se så många duktiga ekipage.  Pärlan hade fullt upp med att hålla koll på alla nya spännande hundar. Inte blev det någon särskilt lyckad träningsdag för mattes del. En sådan dag då man ska kura i soffan och dricka varm choklad istället.

Ammi hade lockat ut många entusiastiska ekipage i vinterkylan (-6°C). Ammi är verkligen fantastisk på att entusiasmera alla omkring sig och tog sig an oss nybörjare på ett föredömligt sätt. Hon gick raskt mellan ekipagen och hjälpte oss tillrätta med budföring, platsliggning, tandvisning etc. Jättetack till Ammi som fixade den här dagen. Efteråt var det mysigt att kura i den lilla klubbstugan. Det var skoj att träffa andra dobermannägare samt Jenny med Nelly (Grand Danois)!

Husse har börjat träna Pepsi på Tyresö BK och båda verkar trivas bra. Måndag och tisdag kväll har de tränat och vad gör man inte för lite Kabanosskorv. Stolta och coola Pepsi gör allt som husse säger och det går bra att ha Pepsi lös hela tiden.

Pärlan är inne i en spökig tonårsfas. Det är mycket som ser läskigt och farligt ut efter mörkrets inbrott. Det verkar vara bäst att resa ragg, skälla lite och kanske morra tycks Pärlan resonera. Den starka vinden gör både Pepsi och Pärlan spralliga så det är två yrväder som far omkring i kopplet framförallt till hunddagis.

I gårkväll fick Pepsi först öva platsliggning med schäfertiken Andra. I kalla blöta gräset ville han inte ligga men på torra, kalla stengången gick det bra. Han bara låg stilla och brydde sig inte om någonting runt omkring. Våran Pepsi är så trygg och duktig. Han hade sedan chans att leka med Andra, den chansen tog han inte. Fisförnäma Pepsi leker bara med två noga utvalda favorittikar, Pärlan och Lara!

Pärlan fick följa med på långpromenad i två timmar med Andra efter att ha lekt och  övat platsliggning. Det är skönt med en alfatik som kan fostra våran tonåring. Nere vid Alby körde vi några lydnadsmoment samt budföring. Pärlan var väldigt förvirrad på budföringen så det måste vi börja köra kontinuerligt. De fick passa på att leka en del också. Härligt att se en åttaåring som fortfarande är så lekfull trots att hon börjar tappa farten på lydnadsmomenten.

Nu är snart alla helger över och det drar ihop sig mot vardag, skönt på många sett. Det är dags att komma in i rutiner igen för alla i flocken Remmereit. Hundarna måste få mer inriktad träning och husse och matte får se till att träna den vilande muskulaturen som tillkommit. Ett nytt år med nya ambitioner och önskningar. Vi får se vad det nya året har att ge, det kan bara bli bättre för det förra slutade inget vidare...

Åter till hunddagis efter en lång ledighet. Det verkade som om Pepsi och Pärlan hade längtat, för de var glada att träffa kära vänner igen.

Snön är borta och isen ligger spegelblank. Hedda, husse och matte åker skridskor varje dag. Tyvärr så är det för halt för hundarna på sjön nu när snön är borta. Lika bra det tycker nog Pepsi som inte gillar när isen knakar. Överallt är det halt så nu blir det mest promenader på gångbanorna och träning på allmänningen och tomten.

Pärlan och Pepsi klarade fyrverkerierna bra, vilket var mycket skönt. Pepsi är inte imponerad eller rädd men lite berörd. Pärlan är som vanligt helt oberörd och kör sitt eget lilla race. Pepsi fick en tidig eftermiddagspromenad med matte igår innan det värsta smällandet hade börjat. Pärlan fick en långpromenad till Älta tur och retur med husse innan gästerna kom och middagen serverades.

Pärlan uppför sig riktigt bra i koppel, efter gnuggningen med Maja förra veckan. Nu är det slut på en flängandes, dansande rysk Babusjka. Pepsi ser fundersam ut då husse och matte tjatar om "här" och att han så ofta få gå tillbaka vid sidan. Men även Pepsi börjar nu förstå vad det handlar om och till syven och sist så blir det ändå som husse eller matte vill.

Pärlan älskar att springa i snön på isen, husse föredrar att träna skating.

Långpromenad i skogen med Pärlan på morgonen. Platsliggning i snön går nu ganska bra även om hon tycker att det är lite kallt om magen. Hon är alert och arbetsvillig. Inkallningarna går riktigt bra och hon är mycket lyhörd. Pepsi lufsade på och njöt av livet, långpromenad själv med matte utan en flängandes Pärlan.

Före lunch tog matte och Pärlan bussen till Gullmarsplan. Eftersom Pärlan just nu ser spöken överallt så tyckte hon att det var lite läskigt att bli intryckt på golvet mellan sätena. Tunnelbanan till Fridhemsplan gick lite bättre men det var mycket hon skulle hålla koll på. Väl framme så träffade vi Maja och Zeke. Vi gnuggade koppelträning, platsliggning och kontaktövningar. Pärlan var ganska frånkopplad första halvtimmen, som vanligt. Zeke däremot rörde sig som en Gud i kopplet. Efter ett långt träningspass tog vi tunnelbana och buss hem igen, vilket gick bra. Svansen som varit mellan benen åkte nu upp i en fin vajandes båge igen. Väl hemma  föll Pärlan ihop helt slut av alla intryck och sov en lång skönhetssömn. Kanske hon drömde om sin kompis och kusin Zeke som hon skrämde livet ur då hon skulle mopsa upp sig mot honom då han bara ville nosa och hälsa?

Mycket julmat och framförallt julgodis har husse och matte stoppat i sig i år. Det är tur att vi har våra hundar som sätter fart på förbränningen. Separata långa promenader i snön blir det ett par gången om dagen om framförallt matte ska bli av med det som tillkommit som en julklapp runt midjan:). Hundarna är alerta, glada och pigga på diverse övningar i snön.

I går var hela klanen Remmereit ute på en långrunda runt sjön. Lovise tryggt i bärmes på Asles rygg. Hedda sprang omkring och åkte pulka  om vartannat. Pärlan flängde omkring som en vettvilling. Pepsi lunkade som vanligt på, letandes efter någonting att äta! Det blev ett abrupt slut på den trevliga promenaden i kung vinters skog. Vår kära Hedda ramlade pladask på ansiktet i en bäck. Genomblöt och med ömmande kind knallade vi snabbt hem över isen till värmen och varm choklad. Fast fantastiska Hedda skrattade och busade lika glatt på hemvägen efter en kort stund av tröst, bl.a. lite slickningar från hundarna.

Det är lätt att ta till sorgen, när livet lider.

Svårare är att se det lilla ljuset i sprickorna

och det som komma skall.

I dag är det sorgens dag mitt i julhelgen. Det är svårt att förstå vad som hänt, omfattningen. Det ofattbara har hänt nästan på andra sidan jordklotet i Sydostasien. Själv så var jag där som backpacker för 16 år sedan, långt innan jag blev mamma eller matte. Tänk att paradisön Koh Phi Phi där jag firade julen 1988 knappt existerar mer. Krabi där vi tillbringade trettonhelgen 1989 är svårt sargat. Många svenskar har fått sätta livet till eller är svårt skadade. Mina tankar går ändå främst till de drabbade människorna som bor i området. De har mist familjemedlemmar, bostad sin livnäring och ska nu försöka bygga upp allt igen. Turisterna har på ett eller annat sätt kunnat åka hem till tryggheten och kan återgå till vardagen även om de alltid kommer att bära upplevelsen med sig. Vi måste nu alla hjälpa till att stödja det stora området med det som vi kan bidra med, framförallt pengar men också saker, bli fadder (www.sos-barnbyar.se) och att återvända som turister igen.

Så var det dags för julafton 2004. Pepsi och Pärlan fick varsin långpromenad i skogen innan det var dags för familjens jullunch. Självklart så serverades även våra fyrbenta älsklingar varsin jultallrik. Som vanligt var Pepsi den mest glupska och försökte inkräkta på Pärlans godsaker, men se det gick inte...

Efter Kalle Anka och hans vänner dök jultomten upp. Det var inget som bekymrade våra fyrbenta familjemedlemmar, det var bara roligt.

Tänk att det redan har gått ett år sedan de två guldklimparna började tampas innanför våra väggar. De har verkligen vuxit ihop och är mycket goa och sammansvetsade hundar, vilket de inte var då. Det första dygnet med Pärlan så såg Pepsi mest ut som om Pärlan var något som "katten hade släpat in". Visst händer det titt som tätt att Pepsi tröttnar på yrvädret men de är de käraste vännerna ändå. Tack Jeanett för de två underbara hundar som du givit oss ett helt år med och som vi hoppas at det blir ytterligare många fler år med.

I natt föll snön och lite vinterkänsla återvände. Husse var ute med hundarna och tjejerna på morgonpromenad. Assisterad av husse gick lillmatte hela promenaden i 45 minuter med Pepsi. Han lyssnar även på lilla Heddas kommandon. På eftermiddagen var matte ute på en 90 minuters skogsrunda med Pärlan. Hon var suverän i kontakten och kom klockrent på alla inkallningar även om det var mycket spring i benen för att hålla värmen. Pärlan levererar bollar och pinnar i handen varje gång. Under promenaden träffade vi på två små Welsh springer spanielhannar som hon lekte så bra med. Då jag kallade in henne mitt under leken så kom hon genast, det gjorde matte stolt.

Så var det dags för avslutning på grundkurs två med tävling. Efter lottning skulle vi ut som ekipage nummer ett. Alla började med platsliggning, eller försök till i alla fall... Det var rena hopp- och lekplanen med hundarna, förutom Pärlan och en till. Vid tredje försöket gick det äntligen att genomföra momentet. Sedan var det dags för tandvisning och det är Pärlan en riktig Pärla på. De andra hundarna lämnade sedan planen och Pärlan skulle prestera sina moment vilket inte visade sig vara hennes bästa dag att göra det. Pärlan slutade på en delad fjärde plats vilket vi får vara nöjda med för dagen. Efteråt fick vi göra om platsliggningen för inträdesprovet och då visade hon att hon kan så nu är vi med på tävlingslydnadskursen inför våren:)

Så var det dags för inträdesprov till kursen i tävlingslydnad. Vi var på plats en timme innan för att träna och Pärlan skötte sig galant. Vi hade bra störning av joggare och hundar men det gick galant att träna. Tyvärr  så råkade Pärlan ut för en incident med en annan hund en halvtimme innan provet. Tack och lov kom hon på mattes inkallning. Inte gjorde det saken bättre att hon sedan skulle göra platsliggning bredvid hannen som nyss hade gruffat. Tack och lov var tävlingsledaren snäll nog att låta Pärlan byta plats. Pärlans vaksamhet och orolighet satt dock i och hon gick upp från platsliggningen strax innan det var slut. De fyra andra momenten i inträdesprovet (tandvisning, inkallning, fot och förbudsövning) gick strålande. En deppig matte åkte hem med vetskapen att ett moment fattades för godkänt prov.

Har alla på Tyresö BK gått i ide, var är alla hundmänniskor? Är alla hundägare ute och julhandlar och stressar inför julen utom vi? Pärlan och matte har även ikväll varit på klubben och tränat lydnadsmomenten. Hon skötte sig näst intill exemplariskt förutom då hon skällde ut vår kursledare Ingalills hund. Pärlan älskar att hoppa över hinder och jag kan även få henne att gå fot en kort bit efter hoppet, matte känner sig mallig. Platsliggningen gick bra och hon låg i mer än två minuter trots störningar. Nu är det så att Pärlan är en ögontjänare och går gärna fot en bit, linförighet samt fritt följ bara hon vet att det kommer godis sedan. Vi körde platsliggning och även inkallning bara 20 centimeter från en skål med falukorv- nemas problemas:). Pärlan kom in jättefint på inkallning efter att vi tagit paus och lekt med bollen stund.

Väl hemma igen fick Pärlan apportera spårpinnar. Hon har verkligen fattat nu att det kommer inget klick eller godis förrän spårpinnen ligger fint placerat i mattes hand. Hon är så smart och duktig våran pärlan!!!

Idag var det snorhalt på gångvägen till hunddagis. Pärlan fick verkligen skärpa till sig och det gjorde hon. Pepsi sköter sig alltid så bra numera och drar ingenting i kopplet. Matte trippade mest fram, stödjandes på barnvagnen.

Ikväll har Pärlan varit med matte på Tyresö BK. Några fler tappra hade tagit sig ut ikväll till den öppna träningen. Pärlan var ganska vild och yvig till en början men lugnade ner sig efter en halvtimme. Vi körde lydnadsmomenten och det gick riktigt bra. Tänk vad lite korv kan få en hund koncentrerad. Pärlan älskar att hoppa så det var perfekt att börja med det så att hon fick en bra, positiv start. På platsliggningen hade hon diverse störningar och låg ändå kvar. Hon fixar platsliggning i flera minuter nu, trots fyrverkerier i bakgrunden, pipleksaker, skällandes hundar intill och tjoande människor. Matte är både stolt och hoppfull inför helgen.

Äntligen måndag verkar hundarna tänka, dags att få träffa dagisfröken och kompisarna igen. Tack och lov börjar både Pepsi och Pärlan bli riktigt drägliga på promenaden till Jeanett i Fårdala. Pärlan-Pavarotti hör vi inget av sedan skendräktigheten, det får bara hunddagis stå ut med nu. Lite Bergatrollsmuller eller vad det kan kallas för försöker hon sig på när för henne nya hundar dyker upp på "hennes" väg

På kvällen efter en promenad körde matte ett lydnadspass med Pärlan igen. Husse kommenderade i diverse roliga röstlägen och "störde" med de mest fantasifulla orden man kan komma på. Platsliggningen fungerar just nu jättebra. Det är bara att hålla tummarna för att det håller i sig till och med helgen:)!!!

Träningssugna matte tog med sig Pärlan ner till klubben i skymningen för att gnugga lydnadsmomenten. Husse hade varit ute och spårat med Pärlan och Pepsi på förmiddagen vilket Pärlan fixade bra. Nere på klubben var det helt öde och mörkt så vi fick hålla oss på gångvägen där lyse fanns. Platsliggning, inkallning och fotträning gick galant, så vi slutade när det gick som bäst. Det blev tid för en stund med lek och bus med boll också, vilket Pärlan uppskattade mycket.

När våra små tvåbenta telningar senare sov sött i sina sängar gick husse och matte ut på allmänningen intill med Pärlan. Här fanns det gott om störningar från förbipasserande hundar. Inkallningarna gick jättefint så matte var riktigt stolt. Förbudsövningen bestod av en burk med lövbiff, Pärlan var hur duktig som helst. Varje gång vi gick förbi burken bytte Pärlan sida för att slippa frestas på för nära håll. Inte en enda gång behövde matte säga till henne!!! Jag kunde även köra platsliggning och sitt-stanna kvar en halv meter ifrån lövbiffen utan att hon rörde innehållet. Inkallningar intill burken gick också klockrent. Platsliggning gick mycket bra tills husse började ropa med allt för glad och ljus röst så det ska nu gnuggas varje dag, "repetition är kunskapens moder!". Vi tog sedan ut Pepsi och körde platsliggning med båda två. Pepsi var inte helt glad åt att lägga sig på kalla gräset men accepterade sedan att ligga kvar.

Pärlan fick både igår, i morse och ikväll apportera spårpinnar. Nu har hon fattat att spårpinnar ska man hålla sig väl med= godis, gott godis:). Det är skoj att se hur snabbt vår torped lär sig och hur arbetsvillig hon är. Den halvryska torpedmotorn är det inget fel på.

Pärlan lockar ständigt till nya skratt, så också ikväll då hon ville försöka hjälpa husse med skjortstrykningen men ändå ligga kvar och mysa i sackosäcken...

Så var det dags för Stora Stockholm och vinnarutställning 2004. Dobermanndomare för dagen var Everadus Meijer från Spanien. Pärlan gjorde debut på denna tillställning och vi var  nöjda med hennes prestation. Hon fick rött band (vilket inte är så lätt på denna utställning) och slutade som andra bästa juniortik, med fin kritik. Domaren hade mycket svårt att välja mellan första och andra hund så det kunde nog lika gärna ha slutat med att Pärlans skulle ha vunnit sin grupp. Grattis till Jeanetts Lara som slutade som BIM! Väl hemma igen var nog Pärlan mest nöjd över att få busa på tomten med kära Pepsi samt få mysa i sackosäcken på kvällen.

Lillmatte Hedda har en jättemysig stor sackosäck, den gillar hon att ligga i och titta på film. Det är bara det att Pärlan adopterade den redan i våras. Vi fick köra bort Pärlan när Hedda ville ha den. Nu har kampen utökats. Pepsi har nämligen upptäckt att sackosäcken är jättegosig för honom. Hedda har nu fullt upp att få ha säcken i fred. Husse och matte får ständigt ingripa åt lillmatte. På kvällen när lillmatte sover så är det "först till kvarn" som gäller. Än så länge håller Pepsi Pärlan i schack, men inte länge till.

I kväll har vi varit på näst sista tillfället på grundkurs 2. Platsliggningen gick betydligt bättre, men hon flög upp vid kursledarens kommande:(. Pärlan kunde gå fot med fin kontakt, hoppade direkt över hindret vid mattes kommando (men matte hann inte med), hon gick förbi köttbulleskål, liggande under gång utan handtecken liksom stående fungerade i kväll. Inkallningen gick perfekt ikväll, matte var mycket stolt över Pärlan. Tack till Jeanett för tipset med bollen, vilket vi tränade innan kursen. Nu laddar vi för Stora Stockholm på lördag och nästa helgs inträdesprovet på tävlingslydnad 1 samt träningstävlingen, som avslutning på kursen.

Vi ligger ihärdigt i och tränar fast snö och kyla har kommit och gått. Det är inte många tappra som rör sig på Tyresö BK:s öppna träning på tisdagar just nu. Tappra var i alla fall Pärlan och matte som var nere och tränade. Platsliggningen går nu bra med Jeanetts träningstips (men kräver mycket godis just  nu...), tack så jättemycket Jeanett! Hopp över hinder går galant, Pärlan har verkligen fattat. Nu ska vi ta tag i inkallningen också. Pärlan har senaste veckan fått för sig att man ska springa förbi matte, ta ett ärevarv och sedan komma.

Det är roligt att se hur arbetsvillig Pärlan är och hur mycket motor hon har. Däremot tar det henne en halvtimme att samla ihop sig vid träning så att hon kan koncentrera sig. Vid lek och bus så är hon nästan omättlig. Pepsi och Pärlan  älskar att leka på tomten. Både före och efter hunddagis brukar det bli en stund för det.

Ner till klubben igen ikväll. Matte kände sig ganska ensam och tapper för det var bara tre personer där och efter en kvart var jag helt själv. Vi gnugga platsliggning. Jeanett hade givit mig enkla men mycket effektiva och bra tips. Vi testade ikväll och det funkade genast mycket bra. Pärlan får nu lära om/repetera vad "stanna kvar" betyder. Delmålet är nu att hon ska känna att hon lyckas och blir belönad. När flera hundar på kursen börjat springa runt och leka så tycktes hon tro att hon kunde hänga på, när hon kände för det!

Hemma igen så körde vi klickerträning med spårpinnarna. Pärlan är motiverad och mycket intresserad. Nu har vi avancerat till att hon ska ta pinnen i munnen innan hon blir belönad. Det går naturligtvis helt lysande. Nästa steg blir att överlämna den också, det gör hon fint med bollar nu. Hatigheten på platsliggningen har också kommit så nu ska vi gnugga det utan handtecken.

Pepsi fick ligga instängd och titta på för han ville bara vara med och dela på godiset. Pepsi ska sätta fart och träna med husse snart. Han skulle bara veta vad som väntar honom...

I går kväll på promenad med Pärlan så skulle vi träna inkallning. Det såg så bra ut i början tills hon plötsligt i full fart vek av in i ett mörkt hörn. Fram springer en vettskrämd hare. Tack och lov bryter Pärlan direkt då jag ropar "hej då", ömkar och springer åt andra hållet. Resten av promenaden var hon ganska uppjagad! Väl hemma igen så gick det tack och lov att köra de flesta lydnadsmomenten bredvid vår tomt:)

Idag åkte vi ner till klubben för att vara med på vår kurs igen. Vi tog en promenad i skogen innan och Pärlan fick springa lös en del. Naturligtvis så lyckades hon även idag jaga upp en skräckslagen hare. Liksom igår ropade jag "hej då", ömkade och sprang åt andra hållet och Pärlan kom direkt, hon gör skäl för sitt namn:)!!!

På kursen började det inget vidare, liksom förra söndagen. Platsliggningen hade de flesta svårt för, Pärlan klarade det ganska bra. Nu kan hon gå fot med kontakt en ganska lång bit. Hop över hinder och tandvisning är hon superbra på. Vi körde även platsliggning och liggande under gång inomhus. Nu däremot så låg alla hundarna kvar. Pärlan behöver slipa till att ligga kvar när matte kommer tillbaka. Hon vill gärna sätta sig direkt så det ska vi jobba hårt med.

Vi ska nu hårdträna och finslipa inför inträdesprovet på tävlingslydnad 1 samt vår träningstävling om två veckor.

I eftermiddags så har vi varit på Tyresö BK på kurs igen. De flesta hundarna i gruppen börjar komma in i sin första könsmognad och det märktes idag. Endast en tik på ett och ett halvt år klarade platsliggningen. Pärlan låg kvar länge men när alla andra började springa omkring och busa så hängde hon på. Ett liggunderlag eller något hade också varit bra för henne i kalla snön , hon ville inte lägga ner magen. Hopp över hinder klarade hon galant, det var bara matte om inte hann med runt hindret i halkan. Dagens tema var stående under gång, vilket var mycket svårt att få till. Pärlan var mycket okoncentrerad och ville gärna hålla koll på några hundar längre bort. Fotträningen gick riktigt bra, vi har hårdgnuggat hemma. Ammis "kycklingvinge" har underlättat mycket. Skuttandet vid fotträningen har nästan helt försvunnit nu när jag fått till "kycklingvingen" på rätt sätt. Pärlan börjar nu gå flera steg med kontakt och även då jag svänger, Yippiiii!!! Idag fick hon även lite beröm av instruktören för att hon kan bra, vi måste bara få till hennes koncentration. Det är så himla kul att träna ihop med goa Pärlan som är så arbetsvillig, glad och trevlig.

I kväll fick Pärlan långpromenad och lek med schäfertiken, Andra. Vi var ute tillsammans med  mattes kompis lillnettan och hennes hund Andra i knappt tre timmar. Det är skönt med snön som lyser upp och Andra älskade att rulla sig. Pärlan däremot älskar att pulsa runt i snövallarna. Nere på Tyresö BK övade vi platsliggning och hopp över hinder. Det var bra för Pärlan  att få öva sig med en mogen alfatik på sju år. Pepsi vågade/ ville inte ens leka med den mogna tjejen fastän hon ville och gjorde lekinviter.

I natt kom Pärlan hem från Hamar i Norge där hon varit med världens bästa uppfödare Jeanette Lemmeke. Det var dags för Norska kennelklubbens vinnarutställning i lördags. Pärlan visade som vanligt framfötterna i sin klass och blev bästa juniortik med CK. I konkurrensen med de stora färdigväxta tikarna stog hon sig inte, ännu... Grattis till J D Yang som plockade hem sitt första norska cert!

Efter den långa bilresan hem från Norge så hade våran bustjej mycket spring i benen och Pepsi var mycket glad att lillasyster hade kommit hem. Det blev en stund med lek och bus innan det blev dags att sova. På morgonen var hon glad över mera lek och bus och efterlängtad promenad. Matttes kompis Eva skulle sedan in till tåget så det var ett bra tillfälle för miljöträning på Centralstationen. Det var inte mycket Pärlan brydde sig om att hon var i den livliga miljön, hon skötte sig jättebra.

På sena eftermiddagen åkte vi till Tyresö BK igen och hundkursen. Platsliggningen gick bra trots att flera av hundarna bredvid klev upp och busade. Hopp över hinder var en uppskattad övning för att hålla värmen i vinterkylan. Inkallning med en köttbulleskål bredvid matte gick jättebra. Inne i värmen övade vi med apportbock och den tog hon direkt. Pärlan är både pigg, glad och villig att lära sig, när hon är på det humöret (vilket hon var idag). Hon börjar bli ganska duktig på att hålla ögonkontak en stund under fottränignen.

Idag åkte Pärlan och matte för att hämtade upp Uno och Ammi och sedan åka vidare till en Äng vid Ågesta. Duktiga Ammi hjälpte matte att öva spårning med Pärlan på en äng. Medan vi väntade på att spåret skulle lägga till sig så körde vi fotträning med "kycklingvingen", snabbt liggande, sitt-stanna kvar och inkallning. Uno fick  ut och visa sig snabb och vacker framför kameralinsen i väntan på att spåret skulle ligga till sig. Pärlan var duktig nybörjare ute på spårningen även om hon inte tog spårpinnarna. Vi måste klicka in henne mer på pinnarna så att de blir riktigt intressanta. Vinkeln klarade Pärlan bra, matte var stolt och lilla Lovise bara skrattade i bärmesen på mattes rygg

Skendräktigheten verkar nu vara över men ut kom en tonårsslyngel istället. Dags för hundkurs igen och Pärlan skötte sig fint. Hon insåg nog att matte fick skämmas veckan innan. Nu visade hon att hon kan platsliggning, inkallning, gå förbi skål med blodpudding, början till fot. Det var skönt att åka hem och känna sig nöjd med dagens insats, vi kan!!!

Pärlan och matte åkte till Tyresö BK för att träffa Ammi och få lite träningstips och hjälp med "kycklingvingen". Det är jättekul och skönt att få hjälp av duktiga Ammi. Vi finslipade "kycklingvingen", övade platsliggning, inkallning, hopp över hinder etc. Tack till Ammi som är så duktig och snäll.

Pärlan började på grundkurs 2 med tävlingsinriktning p å Tyresö BK idag. Det var en upplevelse att minnas :). Hon ylade, hoppade skuttade och misslyckades med allt som hon företog sig. Hon var fullt upptagen med att hålla koll på alla för henne nya hundar och spännande dofter. Pärlan var lika glad för det och trodde att alla var där för hennes leklust skull:)

På fredagsmorgonen styrde hela familjen kosan mot Solli pensinat i Eidsvoll, Norge, som skulle vara vårt hem under två nätter. Vi fick trevligt sällskap av Maria, Robert och Yang. Efter 54 mil, några raster och två trötta barn som skött sig exemplariskt i bilen så var vi framme. Det var dags att ladda för Norska dobermannklubbens vinnarutställning i Lehtohallen, Eidsvoll. Nästan hundra dobermanns var anmälda, var kom alla dem ifrån?

På lördagsmorgonen bjöds vi på en underbar frukost och gav oss sedan av till utställningshallen. Domare för dagen var Erika Szokol, Ungern. Tyvärr så var inte Pärlan i toppform, hennes skendräktighet märktes i hennes sätt att visa sig. Våran underbara hund slutade som andra bästa juniortik, vilket inte är fy skam.

Idag var vi också i Lehtohallen med Pärlan då norska rottweilerklubben anordnade utställning. När domaren (Zvi KuKupfberg) skulle titta på Pärlan gäspade hon och visade inte alls sitt vackraste jag. Hon fick nöja sig med en fjärde placering i juniorklass. Sent på kvällen kom vi åter till Tyresö med en trött familj efter den långa resan. Det hade för vår del inte varit någon framgångsrik helg men desto trevligare. Det  är alltid lika skoj att umgås med gamla och nyvunna svenska och norska vänner.

Pärlan har börjat visa sig lite skendräktig, men hon är tack och lov inte pipig eller bär omkring på "hundvalpar". Hon älskar att ligga tätt intill vår bebis Lovise. När Lovise gråter lägger hon en tass på magen och gungar henen försiktigt. På kvällarna när Pärlan lägger sig tillrätta i sackosäcken snurrar hon runt säkert tio varv för att hon inte ska lägga sig på "valparna". På promenaderna morrar hon, reser ragg, skäller mot andra hundar som om hon hade något att försvara samt snurrar runt i kopplet.

Pärlan fick miljötränig på Tyresö BK i kväll. Det var mycket dofter att bekanta sig med. Vi gick mest omkring och bara var där. Hon fick pröva lite agility också i slalombanan,  balansgång etc.  Det var skoj att se så många tappra hundägare som var på öppen tränig och kämpade på med sina hundar.

I kväll har vi varit på Stockholm södra och tränat med Ammi i  träningsgrupp med en massa andra hundälskande tjejer och deras glada hundar, av olika raser. Ammi hjälpte matte att öva Pärlans fotträning med hjälp av "kycklingvingen". vi övade också lite platsliggning och inkallning. Som avslutning på kvällen fick Uno och Pärlan busa och träna på att springa igenom tunnel.

Vaccinationsdags för Pepsi och Pärlan. En lång promenad i spåret i Alby innan det var dags att åka till Orrnäset och träffa veterinären Helene Alm. Det är skönt att våra hundar är så lätta att hantera så att man lätt kan ta dem till veterinären och få årets vaccinatiner avklarade. Vi hade sedan en lugn och skön dag hemma.

Tillbaka i vardagen efter semester, löp och födelsedagar. Pärlan har fått gå kopplad en hel del sista tiden och Pepsi lös. Det har givit tillfällen till drillning i koppel för hennes del. Hon börjar bli riktigt duktig. Det är verkligen underbart att känna att vi har två underbara hundar och det är vi värda efter allt slit med Tsar:). Vi har inte heller behövt lida av skendräktighet efter hennes första löp. Däremot har hon varit extra omtänksam om lillmatte.

Pepsi och Pärlan har de senaste veckorna fått turas om att vara på hunddagis. En av dem har fått tillbringa dagen hemma och på långpromenader med matte och lillmatte, urmysigt. Pepsi får även röra sig lite snabbare i form av joggingrundor. Det är skönt och bra för dem att kunna vara utan den andre. Det är också skönt att det fungerar så bra att lämna en hund själv hemma utan att de har vänt upp och ner på huset. Pepsi skäller eller piper av glädje först då man sätter nyckeln i dörren. Pärlan är så cool att hon knappt orkar lyfta upp huvudet från fällen då vi kommer in.

Vi har börjat öva lite mer lydnad med Pärlan. Hon klarar platsliggning närmare två minuter nu, hopp över hinder ska vi köra igång med och finslipa de andra lydnadsmomenten. Godisförbud är hon duktig på när vi tränar, men vill likväl sno mat från matbordet. Vi väntar på att stackars Uno nu ska friskna till från sitt halsonda så att vi kan peppa varandra (även om vi spelar i olika divisioner), få träningskompis (som kan störa) och matte kan få tips och råd av superduperduktiga träningsnarkomanen Ammi.

Vem är rädd för Pepsi och Pärlan? Tänk vad det är skoj att se hur lillmattes kompisar en efter en blir av med sin hundrädsla efter att ha fått lära känna våra underbara hundar. Små hundar må vara snälla men tillåts ofta att hoppa, vilket leder till att barn blir rädda. Nu vågar allt fler av lillmattes kompisar komma hem och umgås med våra hundar då de ser hur snälla och goa de är, inga farliga skräckhundar om man "har rent mjöl i påsen..."

 Pärlans första löp

Så var det dags för våran ögonsten att bli en mogen tik...? Första löpet är  nu  precis avklarat. Det har gått förvånansvärt smidigt. Visst höll Rossvo på att avlida de två dagarna som hon var på hundagis och Uno blev rejält distraherad och förtvivlad både vid Herrevadskloster och på hunddagis. Pärlan själv var bara lite avskärmad och ibland uttråkad av att tillbringa hela dagarna hemma med matte. Pärlan var inte alltid så särskilt benägen att lyssna heller. Hon skällde och morrade på alla hundar, för det hon mesta såg hon ut som en dobermann-ridgeback. Hon for och och flängde i kopplet, men annars gick det bra:).

Åter till Stockholm efter Skånespecialen. Herrevads kloster var en ny upplevelse för oss. Det bjöds på stekande solsken, härlig miljö, trevliga värdar, många goa vänner men allt för många hundar som tilläts skälla ihållande, vilket inte är allt för trevlig reklam för rasen eller hänsyn gentemot andra människor och hundar. Ibland får det oss att fundera på under vilka premisser en del har hund... Dobermannklubbens södra LO hade ordnat en underbar helg med utställning, lydnadstävling och en mycket trevlig supé. Ett stort tack till arrangörerna som måste ha slitit "hund" för att få allt att klaffa och dessutom som pricken över i kunnat fixa specialmat till mig.

Vi kom ner på fredagen och hann bekanta oss med det trevliga vandrarhemmet och omgivningarna. På lördagen strosade vi runt, pratade med folk och tittade på valpuställningen men framförallt lydnadstävlingen. Det var mycket inspirerande.

På söndagen debuterade Pärlan i juniorklass, det var lite pirrigt men som vanligt visade hon sitt vackra, pigga, alerta yttre. Tyvärr räckte det inte riktigt ända fram till vinnartiteln, slagen med en hårsmån och med jättefin kritik. Hon blev även uttagen att få konkurrera om bästa huvud och bästa rörelser. Jag tror att hon var ensam junior om det och ända hund som blev uttagen i konkurrensen om både och! Vår goa Pepsi äntrade också ringen, måttligt road. Maria gjorde sitt bästa för att visa vår vackra prins, tack så mycket för hjälpen. Pepsi fick en etta med mycket fin kritik. Flera med prefixet J D visade framfötterna bl. a. unga vackra Yang som storskrällde. Uno fick sitt tredje cert. Jättegrattis till Maria, Ammi och Jeanette med familjer för fina resultat.

Vi valde att stanna kvar ytterligare två nätter på vandrarhemmet. Det var en häftig känsla att ensamma med våra hundar strosa runt i korridorerna och köket. Tanken var att vi skulle vandra vid Skäralid i den fantastiskt vackra bokskogen och Söderåsens underbara nationalparken som jag varmt kan rekommendera. Tyvärr så blev hela familjen dunderförkylda och den stekande solen gjorde att framförallt Pepsi kroknade rejält, så det får vänta till nästa år.

originell simteknik

Pärlan har upptäckt att det är jätteroligt att simma i sjön. I Tisnaren utanför Vingåker kunde vi bada ostört med hundarna vid en sandstrand. Pärlan sprang ut och in från stranden. Simtekniken var inte den mest sofistikerade men fyllde sin funktion. Däremot så blev hon oerhört frustrerad då pinnar och leksaker kom längre och längre ifrån henne då hon slog med framtassarna ovanför vattenytan under simningen. Pepsi stod fånigt kvar där han bottnade, skällde och var livrädd för att tappa fotfästet och kontrollen.

 utbrytardrottnigen- Pärlan

Sista semesterdagen för Pepsi, Pärlan och husse. Vi har under semestern varit ute på promenader, myst och fixat hemma under semestern. Pärlan har agerat utbrytardrottning och tagit sig ut hemma genom att bita av spännremmarna vid buren. Hennes uppfinningsrikedom visar inga gränser. Hon har också lyckats rulla sig ut under staketet. Det var för trångt för att krypa (20 x 40 cm). Pärlan har också varit ute och simmat med sin goldenkompis Oskar. Pepsi är en riktig "Ferdinand" och ligger mest och myser. Husse har släpat ut honom på jogging- och cykelrundor, men helst vill han bara ligga hemma och mysa.

Vi har varit hos Maja och Mats på Ramsö. Det blev spännande miljöträning. Först så missade vi båten i Waxholm så vi fick ta den lilla taxibåten. Väl framme fick vi åka på kärran efter Mats motorcykel. Pärlan busade sedan omkring med Zeke och när de sov gick Pepsi omkring som en kung på tomten. På vägen hem åkte vi Waxholmsbåt och sedan nosades det runt i Waxholm. En jättetrevlig och mysig dag hade vi.

Uppstigning tidigt med hela klanen Remmereit och iväg till Västerås för internationell utställning på Lövudden. Pärlan slutade som BIR-valp och kusinen Zeke (Jean Dark C K One) BIM-valp. I BIS-ringen klarade Pärlan första gallringen bland de 24 valparna. När de tio kvarvarande skulle bli fem kvar så föll inte Pärlan domaren i smaken. Tack till Liselotte för bra handlerhjälp och trevligt sällskap i solskenet.

Pepsi hade en skön dag med vår hundvakt Mia, ett stort tack till henne. Han njöt nog i lugnet eftersom han varken är road av utställningsringen eller för mycket sol och värme.

Pärlan är verkligen påhittig i sin lek. Inte nog med att hon är benmissbrukare hon kan även busa tills alla är helt slut. Midsommarhelgen tillbringade hon med Uno Knorrsvans med flock. De lekte i sand, Pärlan simmade, hon försökte överta Unos bur, hon försökte skrämma Ammis katter och vräkte ut sig i sängen på nätterna.

Idag har Pärlan ägnat tid åt att försöka bita av vattenstrålen på trädgårdsslangen, ganska blött blev det. För övrigt så har hon och Pepsi busat en hel del tills Pepsi tröttnade och visade vem som ska bestämma. Pepsi mår alldeles utmärkt efter kastreringen och har gjort det hela tiden. Som bonus fick han bättre aptit och blev mer kontaktbenägen. Pärlan har i dagarna lärt sig tass och upptäckt att det kan leda till godis. Hemma övar Pärlan kryp utan att veta om det, hon kryper under stolar och bord. Hon tycks tro att Pepsi so vaktar på tuggbenen inte ska se henen då:)  

Åter från Gotland och en fantastiskt underbar semester i solskenet. Stolta som tuppen är vi så klart efter Pärlans insatser i utställningsringen. Fredag på Gotlands BK kunde vi önskat annat av,  Pärlan fick inte ens HP för Moa Persson! Vi tog nya tag på lördagen och på den internationella utställningen och med rasspecialist slutade Pärlan som BIS 4-valp i konkurrensen med ca 25 andra raser. På söndagen vågade vi knappt tänka tanken på en placering igen (dobermann är inte direkt välrepresenterade på BIG eller BIS-pallen). Även denna dag föll våran vackra Pärlan domaren i smaken och hon slutade som BIS R-valp. Tack till Jeanette som visade henne så väl.

Fredag- och lördagkväll tillbringade vi med Lemmekes och resten av gänget vilket alltid är lika trevligt. På dagarna klättrade vi på rauker, besökte Sommarland, Dalhems stall och var på härliga promenader med hundarna. Pärlan var dock skeptisk till kossorna på granngården och det läskiga elstängslet. Mycket bra miljöträning bjöds det på, nya platser, dofter och underliga saker att vänja sig vid. Lillmatte Hedda stortrivdes i vår stugvärds svinhus, vi var mindre glada över doften hon drog med sig hem...

Pärlan och matte var idag på lydnadskurs med Maja igen vilket vi även var i torsdags. Nu är det platssittning och platsliggning som gnuggas! Vi tog tunnelbanan till Fridhemsplan och längst ned i underjorden vid blå linje var det superbra att öva i ovan miljö med mycket intryck. Pärlan, Zeke och Ronja skötte sig ypperligt. Lite publik blev det också varje gång ett nytt tåg rullade in på perrongen. Hundarna fixade alla störningsmoment jättebra, de satt eller låg ändå kvar:) Stolt matte åkte sedan malligt hem till resten av flocken med Pärlan som gör skäl för sitt namn.

Idag var det med en tår i ögat vi åkte till veterinären med Pepsi. Han har under en tid besvärats av sina cystor på prostata. Det ända som återstod för att han ska må riktigt bra igen var kastrering. På veterinärpraktiken sa de att han skulle vara trött på kvällen och inte vara sig själv på ett par veckor. Vad kliniken glömde bort var att det rörde sig om en dobermann! Han mådde bra direkt efteråt och var lika pigg och mysig som vanligt. Tratten han nu ska ha i två veckor gillar han inget vidare.

Idag försökte sig Pepsi på att få sitt sista cert för att bli norsk champion, men ack nej. Han placerade sig som trea i konkurrensen om vinnartiteln och med en jättefin kritik, det är inte fy skam. I konkurrensen om bästa hane slutade Pepsi som fjärde bästa hane. Etta blev championhannen Strolls Zulu.

Älskar Pepsi gör vi lika mycket för det trots nederlaget i dag i Drammen. Vi kommer ändå att tycka att har är världens goaste, trevligaste och bästa vän. För vem kan undgå att älska Pepsi efter att ha bekantat sig med honom. Han får leva sitt fortsatta liv som vår älskade sällskapshund det verkar han trivas bäst med.

Pärlan har tjejhelg med matte och lillmatte. Skogspromenader, lek, godisnosande och lite lydnad. Bäst tyckte nog Pärlan att det var när kompisen Uno kom och lekte på eftermiddagen. Det var inte så dumt med fläskfilén på kvällen heller.

Idag fick Pärlan åka bil till hunddagis med husse. Det vill säga hon kunde inte agera draghund som vanligt bredvid barnvagnen. Pepsi stannade hemma med matte men var inte särskilt pigg på promenad. Eftersom han på eftermiddagen skulle åka med husse till Norge så fick det fint bli som matte ville. Om Pärlan brukar agera draghund så kan man kalla Pepsi den inverterade! Till en början var det jag som fick dra honom tills han insåg att det skulle bli som matte ville. Värme är inte Pepsis grej, men en och en halvtimme fick han lunka på. Vilken tur att han på slutet fick hälsa på en liten söt dobermanntik, då blev han pigg igen.

 Efter vila hemma så var det tänkt att Pepsi skulle äta frukost, men det tänkte inte han. Det var som att han hela veckan känt på sig att det är någonting på gång. Eftersom han inte är helt road av utställningsringen eller förstår vad som händer där så har han protesterat med att äta sparsamt. Det har i veckan serverats godare mat tycker Pepsi (t.ex. falukorv) Nu är husse och Pepsi iallafall iväg till Norge för utställning.

Pärlan har stortrivts med att busa med Uno på hunddagis hela dagen. Hemma ikväll fick Pärlan festa på den mat Pepsi ratade bl.a. blodpudding och ost. Nu håller vi alla tummar vi kan för Pepsi i morgon i Drammen. Vi vill ju att han ska få sälla sig till de andra "champinjonerna". Men det var många dobbisar anmälda...

Pärlan har blivit en riktig slyngel. Är det så att det inte passar lilla damen så gör hon som hon vill. Vid ett par tillfällen så har hon pinkat inne. Pepsi är bara så snäll och bär endast glatt omkring på skor när någon kommer. Idag släppte han ifrån sig en sko i köket när matte gick till dagis. Pärlan passade då på att roa sig med att bita sönder husses sko när det inte fanns tuggben:(

Uppstigning tidigt och ut på lång skogspromenad. Det var dags för utställning igen. Den här gången gällde det rasmästerskap för dobermann på Örebro BK. Tidigt gav sig hela klanen Remmereits iväg i bilen från Vingåker. Vi vågade inte ha allt för höga förväntningar, det var många valpar anmälda. Domare för dagen var David Andersson från England. Sista valp ut för dagen var våran Pärlan. Knappt hade hon blivit bästa tikvalp i konkurrensen mot bästa 4-6 tiken Jean Dark Carolina- Herrera förrän hon stod där med BIR-valpstiteln efter att ha mött Gullsjön's Boss. Stolt husse, matte och lillmatte åkte därifrån med hundar, rosetter och pokal. Pärlans lekkamrat Uno visade framfötterna i bruksklass och fick sitt första utställningscert. Uno blev också andra bästa hane, ett stort grattis till Uno. Pepsis deltog inte men hans dotter Darling-Dharma placerade sig som trea i unghundsklassen.

Utanför Örebro, fick Pepsi och Pärlan sedan springa av sig och leka på stora gräsmattor ute på Nornäset hos mattes bror. Vi stod och sa att våra hundar inte gillar att bada i sjön, men ack så fel vi hade... Pepsi och Pärlan lekte för fullt i sjön och tyckte nog att det var en bra avslutning på dagen.

Idag åkte vi till Vingåker för att hälsa på mattes släkt, shoppa och vandra i de vackra skogarna. Pärlan och Pepsi stortrivs på de underbara promenaderna där. Det blev också lite lek med kompisen Flisa. På kvällen fick Pärlan sina klor klippta av husse, hon är jätteduktig. För att förgylla dagen ytterligare så bjöd vi både Pepsi och Pärlan på bad i badkaret. Även en dobermann blir ganska smutsig. De glänste så vackert efteråt men nackdelen är att det luktar mycket blöt hund sedan :(

I torsdag så började matte på lydnadskurs för Maja. Det verkade som om Pärlan hade lånat lillmattes hörselkåpor. Inte ens ett enda sitt genomförde hon själv. Vi körde koppelträning och Pärlan var helt hopplös. Sitta kvar på stor sten var hon duktigare på. Irriterad åkte jag hem med Pärlan med sikte på hårdträning.

Fredag och lördag har Pärlan mest fått kopplade promenader. Att gå vår vanliga korta runda till bryggan brukar ta en kvart. Under koppelträningen så tog det 40 minuter men det gav resultat!

Pepsi är för tillfället mycket intresserad av Pärlans dofter. Vi börjar ana att första löpet är på gång snart...

Idag har vi promenerat till och från hunddagis som vanligt. Pärlan var alldeles spattig och Pepsi äter gräs som en ko. På kvällen tog husse med Pepsi på en cykeltur. Pärlan växer på sig och väger nu 28,5 kg. I morgon ska matte och Pärlan börja på lydnadskurs för Maja. För övrig så laddar Pärlan för helgens utställning i Örebro och Pepsi för Drammen i juni.

Idag har vi varit på Gärdesträffen som Dobermannklubbens Stockholms LO ordnade. Det var opretentiöst och mycket trevligt trots att vädrets makter inte var med oss. Det var omkring femton hundägare med familjer som hade trotsat blåst och regn. Vi gick en tipspromenad och friskade upp hundkunskaperna. Hedda försökte äta smörgås men det gick åt några stycken innan de hamnade i hennes mun istället för Zeke, Pepsi eller Pärlans. Det ordnades med korvgrillning och det gillade Hedda, men än mer hundarna. Det gick åt några korvar innan även de hamnade i Heddas mun. Så småningom så blev det drive-in utställning. Det var skoj att få öva sig i att ställa hund. Tack till Lisa Druse som ställde upp som domare och kom med tips och goda råd. BIR-valp blev Zeke och BIM-valp Pärlan. BIR blev Pepsis dotter Denise och Pepsi själv blev BIM. Det var en trevlig dag med lite hundprat och hundbus också.

Det började med morgonpromenader för Pepsi och Pärlan innan vi for till Lenatorpet för hundutställning. Det blev en lång dag i väntan på finalen eftersom Pärlan blev BIR-valp. Lite lek med Pepsi och lilla borderterrierkompisen Flisan i väntans tider fick tiden att gå. Väntan var väl värt då vår underbara Pärlan slutade som BIS 4-valp. Väl hemma i Tyresö igen var det skönt med vila i hemmets lugna vrå. Smälta intrycken från en lång solig dag med mycket nya intryck både för Pepsi och Pärlan gjorde alla trötta. Pepsi tog det lugnt och laddar för Drammenutställningen i  i juni...

Igår åkte vi ner till Vingåker för att visa upp lilla Lovise för släkten. Pärlan passade på att visa hur stor och snabb hon har blivit (mattjuv). Pepsi charmade som vanligt alla med sin bedjande uppsyn. Många och långa skogspromenader blev det och en hel del bus och solande på gräsmattan. Skogarna var fulla av rådjur så det blev även tillfällen för at få en icke viltintresserad Pärlan. Pepsi och Pärlan stortrivdes i den underbara skogen och bland alla nya dofter, dessutom fick de sova i soffan på nätterna.

Idag fick Pärlan och Pepsi följa med till lillmattes dagis igen. Lite skäll och liv är det då på Pärlan, Pepsi sitter fint och väntar. Dagisbarnen blir överlyckliga när de får se våra fina, trevliga hundar. Vi fortsatte sedan till hunddagis med omvägen för att leta efter mattes borttappade husnycklar. Tack och lov så satt nycklarna hemma i garagedörren (matte har blivit virrig som nybliven mamma igen) , sedan kunde vi äntligen promenera till hunddagis.

Pärlan och Pepsi fick fint stanna hemma medan matte sprang till dagis och lämnade Hedda. Ja sprang var rätta ordet med Lovise på magen eftersom Hedda håller på att lära sig cykla utan stödhjul! Hundarna är superduktiga och för inte något liv när man är borta. Glädjen över att matte kom hem lät däremot inte vänta på sig. Lite ignorerande en stund och de blev snabbt lugna igen. En stunds bus på tomten och sedan åkte vi till hunddagis.

Pärlans ögoninfektion har nu läkt ut och kuren med droppar avslutad. Nu får vi hålla tummarna att det inte kommer tillbaka.

Pärlan och Pepsi fick en underbar långpromenad på sörmlandsleden med matte. Vi övade sitt och ligg på stora stenar. De var mycket alerta på att söka godis i trädstammar och apportera leksaker. På vägen hem stötte vi på rådjur igen, usch, usch usch.  På eftermiddagen blev det lek på tomten medan husse och matte städade garaget.

På kvällen bar det av till Äppelviken för Pärlan och matte. Vi hade sista passet på valpkursen med Maja. I kväll ägnade vi oss åt att åka spårvagn, hiss, gå runt på torget i Alvik och att uppföra sig utanför McDonalds! Det var en trött Pärlan och likaså Zeke som återkom till trygga bilen vid Äppelviken.

Hemma igen var det en hungrig Pärlan som glupskt tömde skålen då det serverades middag. Lite loj liggandes på rygg fick hon sedan sina klor klippta av husse. Pärlan är jätteduktig och inte allas bråkig då, tack och lov.

Promenader med lek, leksaksapportering och godislek blev det på förmiddagen tillsammans med husse, Hedda och Lovise samt lek på tomten som avslutning. På eftermiddagen kom det några vänner och hälsade på. Pepsi och Pärlan älskar att få uppmärksamhet då. tack och lov så kan Pärlan uppföra sig ganska bra nu. Hennes vaktande av tomten i tid och otid har nästan helt försvunnit, men lite ridgeback är hon fortfarande.

Pärlan har äntligen lärt sig att hopp in i bilen själv. Lilla fröken har också lärt sig att testa gränser och tar ibland stora ärevarv runt oss och ser ut som "du kan inte ta mig...". Idag blev det långpromenad på Sörmlandsleden med Pepsi och Pärlan. Pepsi går (igen) konstant med nosen i backen, efter goda tikdofter. Han har fått nys om en rottweilertik i området som löper. Huggormen som låg och solade sig vid talludden gjorde de fyrbenta vännerna däremot ingen notis av.

Precis nedanför huset gick en råbock då vi återkom från förmiddagsrundan. Pärlan fick igen veta att den var jätteläskig. Det blev ett hastigt "hej då" och matte och Pepsi sprang åt andra hållet. Jag gjorde klart för Pärlan att det var jätteläskigt usch, usch, usch. Väl hemma på tomten igen blev det godistävling mellan Pepsi och Pärlan om vem som hittade mattes gömda godis först.

Vi var till veterinär Helen Alm och fixade recept på fästinghalsbandet Scalibor. Enligt senaste numret av Hundsport så ska det fungera bra. Pepsi var ute i regnet på kvällen och joggade med husse. Pärlans ligg sitter nu verkligen och vi ska utöka henens repertoar till lite cirkuskonster.

Pärlan väger nu 27 kg och är  långbent som en tonåring. Pepsi väger 35,5 kg och är en hormonstinn gubbe. Det är underbart att få leva med dessa två  hundar. De förgyller varje dag i våra liv tillsammans med våra två små tvåbenta tjejer. Det är sällan en lugn stund hos oss nu men underbart roligt, katten Trasan är däremot mindre imponerad. Vi är så glada att Jeanette Lemmeke givit oss möjligheten att upptäcka och umgås med dessa härliga turbohundar med mycket spring i benen och underbara att hantera.

Dags för hundkurs igen. Pärlan och Zeke var som yra höns och jag försökte bli lite arg på unga fröken. Hon är inte längre någon liten valp utan mer en slyngel. Vi gick slalom och störde varandra, sitt- på stora stenar och gömde oss i skogen. Uppsökande av försvunnen matte är Pärlan alert och duktig på

Pärlan har utvecklats till ögontjänare så nu är det dags att dra ner på godiset. Lite goda råd från Maja så fungerade ligg utan handrörelse eller godis hemma på kvällen:)

Idag var det som vanligt promenad runt Öringesjön, lek och nosövningar. På kvällen fick Pepsi sova själv hemma medan Pärlan följde med till stan på middag. Det var spännande för henne med statsmiljön och massor med nya dofter i Observatorielunden. Hon skötte sig jättebra hos våra vänner och låg mest på en filt och sov eller gnagde på ett tuggben. Det är härligt att se hur lätt det är att ha med henne och hur omtyckt hon blir av alla.

Pärlan och Pepsi fick tillbringa förmiddagen med lek och långpromenad på hunddagis. De stortrivs där och blir mycket väl omhändertagna. Eftersom det skulle skjutas fyrverkerier bredvid vår tomt på kvällen så ville vi förskona våra juveler från det. Vi är tacksamma att Lemmekes öppnade upp hunddagiset för vår prins och prinsessa.

Pärlan fick en egen dag hemma med matte. Vi ägnade oss åt lek men också sök av godis och apportering av leksaker. I skogen stötte vi på ett rådjur som jag gjorde klart för Pärlan att det var jätteläskigt usch, usch, usch. Pärlan sprang genast upp vid mattes sida och försökte göra sig liten. Vi vill inte ha en viltdjursintresserad dam!

Idag fick Pepsi vila från Pärlan på hunddagis. Unga damen fick följa med matte på långpromenad runt Öringesjön istället. På andra sidan sjön låg det borttappade kopplet från gårdagen och matte var glad igen:) Vi ägnade oss åt lek men också sök av godis, apportering av leksaker och matte försöker vara det roligaste som finns. Vi övar också Pärlan på att vara själv hemma, det går riktigt bra.

Idag var Pepsi och Pärlan lediga från hunddagis. Vi tog en långpromenad via lillmattes dagis med lämna självövning utanför. Pärlan ylar och skäller men ibland lugnar hon ner sig tills matte dyker upp igen. En härlig promenad blev det sedan runt Öringesjön. Vimsiga matte tappade tyvärr Pärlans koppel på andra sidan sjön :(. Pärlan och Pepsi fick sedan en liten koll hos veterinär Helen Alm på Orrnäset. Pärlan fick salva för sina infekterade ögon. På eftermiddagen blev det hörlig skogspromenad igen.

Idag bar det av till Västerås på utställning. Hedda fick stanna hemma hos sin kompis Noah. Pepsi var Mia supersnäll och tog hand om. Han hade en underbar dag med långpromenad och massor av uppmärksamhet, stort tack till Mia!!! Lilla Lovise fick hänga med i bärselen som vanligt.

Vår snygga och trevliga tjej blev BIR-valp så det var nog värt mödan att fara iväg dit även om domaren ignorerade henne i finalringen. Vi hade också en trevlig dag i bilen med Jeanett och Liselott med mycket hundsnack och annat skoj. Grattis till Lara som blev BIR och Boris som blev BIM. Halvsyster Yxie fick sitt första cert, grattis!

Idag tog Pärlan en tur till Märsta med matte, för att träffa Maja Hagman och Zeke. Vi tillbringade en timme med att störa Zekes kurskamrater. Man kan ju alltid skälla och resa ragg så man ser ut som en ridgeback, ifall spöken dyker upp... Till slut så fick Pärlan och Zeke leka i regnet under en skogspromenad. Pärlan gillade den lilla 4 1/2 månaders dobermannkillen som klarade av hennes tuffa tag i leken. Det var skönt att se att hon även kan avbryta lek och komma på inkallning.

Väl hemma i Tyresö igen blev det promenad till lillmattes dagis. Det gäller då att hålla koll på tassarna så de inte hamnar under Lovises barnvagn. På kvällen blev det lite hjärngympa på tomten och sedan sov Pärlan gott, utslagen på golvet.

Idag blir Pärlan sex månader. Hon är en riktig "pangpärla" snygg, trevlig, rolig men också en odräglig häxa. Hon är drygt 60 cm. i mankhöjd och väger 25,5 kg.

Idag har vi varit ute på flera promenader både tillsammans och Pepsi och Pärlan var och en för sig. Som vanligt blir det mycket nosövningar med att leta godis. Apportera leksaker är populärt eller leta efter lillmatte som gömt sig.

Både Pepsi och Pärlan undrade nog vad husse gjorde vid tomtgränsen med de tjocka gröna trådarna som dök upp ovanför staketet. Nu blir det snart knivigt att ta sig ut över de 120 cm som det blir (om man inte gräver sig ut vill säga). En hel del bus på tomten blev det medan husse och matte fixade staketet.

Matte, Lovise och Pärlan stack i väg på hundkurs igen för Maja Hagman. Det gick riktigt bra idag, så det var stimulerande och inspirerande. Pärlan var duktig på att hålla kontakten och hoppade inte och for i kopplet som förra gången. Nu gäller det att hålla igång träningen Som avslutning fick Pärlan leka med Zeke, Vera och Åke, de växer så det knakar och tuffar till sig.

På kvällen åkte Asle och hämtade en soffa till hunddagis. Det känns skönt att kunna lätta på dåligt samvete för att våran slyngel Pärlan har roat sig med att bita sönder den gamla. Även fåtöljen i våra hundars box kunde bytas ut (även den har Pärlan bitit sönder).

På morgonen satte sig Hedda på cykeln, Lovise placerades i vagnen, Pepsi och Pärlan i koppel. En mellanlandning vid lillmattes dagis innan promenaden fortsatte till Tyresö hundcenter. Det är en spännande övning för Pärlan att stå och vänta på matte utanför lillmattes dagis.

Pärlan är fortfarande i "spökåldern" men närmar sig "slyngelåldern" med stormsteg. Den här veckan har hon varit en riktigt äcklig häxa på hunddagis. Det märks att även snälla Pepsi tappar tålamodet nu och skäller ut henne. På kvällarna har hon legat raklång, helt slut efter hyssen på dagarna.

Idag provade jag på att gå hem från hunddagis med Pepsi och Pärlan kopplade och Lovise i vagnen. De skötte sig nästan exemplariskt. Kanske det kan bli dagliga dagliga promenader dit och hem nu, utan att få kramp i armen. Väl hemma fortsatte vi ut på en härlig skogspromenad i solskenet med Lovise hängandes på magen. Det är skoj att se Pepsi och Pärlan leta godis, det blir lite tävling för dem om vem som hittar först.

Pepsi fyller sex år idag, grattis till våran goa kille.

Pärlan och Pepsi var överlyckliga över att det var vardag igen och dags att träffa dagiskompisarna. Ylandet, pipandet och stampandet tilltog när vi svängde in mot hunddagis. Det är skönt att det inte bara är lillmatte som trivs på dagis.

Pepsi har varit ute på en 8 km joggingrunda med husse. Pärlan har haft kontaktövningar med matte och lekt jättebra med ettåriga Tess och badat i vattenbrynet. Försök till spårning fungerade inte alls för Pärlan idag. Hon hade ingen aning om vad hon höll på med och lillmatte åt upp köttbullarna. Det var lika bra att ta fram picknickryggsäcken och njuta i solskenet.

Skogspromenader i solskenet det är livet det och det har Pepsi och Pärlan  njutit av hela påskhelgen. Pärlan fick leta efter lillmatte Hedda i skogen på promenaden. Lillmattes sackosäck har Pärlan adopterat som viloplats. Vi har så smått börjat klicka in Pärlan.

Idag var vi ute på härliga långpromenader i solskenet. Pärlan och Pepsi får mest separata turer. Pepsi fick leta efter lillmatte som gömt sig. Mums med hundgodis som belöning då. På eftermiddagen lekte Pärlan och Pepsi för fullt på tomten. De verkade ganska konfunderade över husses stolpar som började ta plats för att höja staketet. Snart så ska det bli svårt att hoppa över, då det blir 120 cm högt.

På kvällen fick Pepsi och Pärlan gå kopplade på slutet av promenaden då det dök upp rådjur. Pärlan som ser en hel del spöken omkring sig just nu reste ragg och morrade.

På eftermiddagen övade Pärlan känguruhopp, då vi insätt att hon lätt hoppade över 70 cm  kompostgaller stillastående på morgonen. Vi höjde gallret till 92 cm. Heter man Pärlan och gärna vill vara med flocken så är det ett enkelt skutt över. Mycket fundersam blev hon sedan vi även satt gallertak och hon slog i huvudet vid varje skutt! Pepsi stod som som vanligt lugnt bredvid och undrade vad Pärlan pysslade med.

Solen skiner och hela flocken har ledigt. På förmiddagen var vi ute och spårade med Pärlan. Hon älskade det och sprang som bara den. Matte i andra änden hade fullt upp att hänga med och inte fastna eller ramla. Överlycklig var Pärlan då hon hittade husse, Hedda och Lovise och fick en leksak och köttbullar. Tre små spår fick hon pröva. Pepsi är just nu ganska fixerade vid vattenbrynet då isen har gått upp. Han står mest och nosar och trampar vatten på promenaderna. Husse har fullt upp med att var världens roligaste kompis.

Pärlan var idag ute på sitt livs första spårträning med Ammi och matte . Ammi tyckte att Pärlan var så duktig, hon fattade direkt att nosen skulle vara i marken. Vi körde tre spår och hon var jättemotiverad och sprang så att Ammi flög omkull bland stockar och stenar. tjohoo vad man kan bli glad när spåret slutar hos matte och man får köttbullar! Efteråt blev det bus på tomten med kompisen Uno. Tack till Ammi som hjälpte till med träningstipsen.

Mat är Pärlans stora passion, hon är inte ett dugg diskret när hon snor. Mitt framför ögonen på oss kan hon ta lillmattes korv eller dyka ner i sophinken efter rester. Igår tog hon resterna av middagen på köksbordet när husse trodde att det var matte som var i köket och skramlade med porslinet. Lämnar Pepsi sin matskål så är Pärlan snabbt där och glufsar i sig, fast hon nyss har ätit sin egen mat.

Pärlan håller på att träna sig på att vara själv hemma. Lite ylande blev det till en början när matte gick ut genom dörren, men det upphörde snabbt. Väl hemma igen så blev jag ganska förvånad då jag öppnade ytterdörren och Pärlan slank ut. På morgonen hade hon lyft upp kompostgallret och krupit under. Hur det gick till den här gången vet bara Pärlan...Den unga damen är på väg at bli lika klurig som sin mamma.

Pepsi väger nu 37 kilo och bygger muskler på joggingrundor med husse och skogspromenader med flocken. Pärlan väger 23 kilo och kan dessutom betraktas som rumsren sedan ett par veckor, äntligen vid fem månaders ålder! Vi håller på för fullt med kontaktövningar, lydnad och utställningsträning. Skam den som ger sig, det ska nog bli hund av Pärlan också. Pepsi är och förblir världens goaste snällaste hund.

Pepsi tog årets premiärdopp i Öringesjön i kväll. Han såg ganska dum ut när han hamnade i vattnet efter att ha ägnat sig åt att hoppa på isflak. Kanske favoritsysselsättningen att bita i is inte lockar lika mycket längre...

Pärlan debuterade på valpkurs för Maja Hagman idag. Med Lovise hängande i bärselen och Pärlan stretande i kopplet for matte runt över stock och sten med de andra kursdeltagarna Zeke, Vera (två dobbisar ur Jena Darks C-kull) och så lilla Åke. Dagens träning bestod av kontaktövningar i alla dess former. Pärlan var överlycklig och trodde att det var busa med nya hundkompisar som gällde. Men efter ett tag började det gå upp för henne att att det var matte som man förväntade sig intressera sig för och hålla sig till.

Pärlan skuttade lätt och ledigt över vårt staket idag. Varför ta vägen genom grinden ner till husse och lillmatte vid sjön, när det är närmare rakt fram över staketet? Nu är det akutbehov av ett högre staket! En ny upplevelse för husse och matte som varit vana vid lydiga, fromma Tsar.

Det modigaste trotset Pepsi gör är att lämna tomten. Den här gången var det mitt under leken med lilla Pärlan. Ett litet skutt över staketet och kvar stod förvånade Pärlan, irriterade matte och en skrikande bebis. Vad gör man då när man mitt i morgonrutinerna ska till dagis, hunddagis etc. och har händerna fulla? Tack och lov så var Pepsi så snäll att han lommade tillbaka till grinden direkt utan att matte behövde agera.

Pepsi och Pärlan har fått ytterligare en lillmatte. På skottdagen föddes vår andra dotter Lovise. Vid hemkomsten (dagen efter) så möttes denna lilla varelse av mycket konfunderade hundblickar och nosar. Speciellt Pärlan hade mycket svårt att lugna ned sig första kvällen (något så vackert hade hon nog aldrig sett förut). Hon vankade av och an och lyssnade på barnskrik och utforskade doften av bebis nästan hela kvällen. Vi ser med spänning fram emot den intressanta fortsättningen!

Till slut verkar dessutom alla löp som på sistone plågat oss (och Pepsi) vara till ända (hoppas vi i alla fall). Till slut har vi fått tillbaka vår "gamla" hund.

Hanhundars vara eller icke vara??? Nu har det snart gått en månad sedan man senast vågade låta Pepsi gå utan koppel på promenaden. Det är svårt att veta var det startade, men någon gång i mitten av januari så rymde Pepsi för första gången från tomten. "Blixt från klar himmel" är väl vad man kan kalla det! Lydig har han varit tidigare, men det platsar inte längre i samma mening som namnet Pepsi för tillfället!

Jag är alldeles övertygad om att han när som helst under de senaste 3-4 veckorna skulle kunna para sig med en stendöd gammal trädstam (om han bara fick tillfälle). Stora kärleken Lara har nu löpt klart och familjens förhoppningar finns nu att få tillbaka den hund vi hade här hemma fram tills för en månad sedan.

Det sista som överger människan är hoppet ........

Tack och lov som har man i alla fall en valp som vet att bete sig som en vettig hund!

Vågen stannar nu på modiga 13,5 kilo. Pärlan börjar nu se ut som en riktig hund. Valpbeteendet består dock. Hon börjar alltmer bestämma även över Pepsi. Hon står och "psykar" ut honom ur hans korg för att sedan ta hans plats.

Urinvägsinfektionen är ett minne blott och vardagen börjar se mer normal ut igen. Tyvärr innebar det ett rejält återfall kopplat till allt som har med rumsrenhet att göra. Lilla damen tycker att det går alldeles utmärkt att kissa på fällen (som man sedan skall ligga på). Men, men, skam den som ger sig...... förr eller senare skall det väl bli rumsren hund även av Pärlan. 

13 veckor gammal och vågen stannar nu på 12 kilo. Matlusten är fortfarande god.

Efter de första veckorna börjar rutinerna nu sitta. Det visar sig vara för bra för att vara sant. Under eftermiddagen börjar Pärlan bete sig konstigt. Hon börjar plötsligt springa runt och kissa överallt (hela tiden!). Efter veterinärkontakt visar det sig vara urinvägsinfektion och tjejen får prova på sin första antibiotikakur!

Nyårsnatten har avlöpt på mycket positivt sätt. Ingen av hundarna var särskilt oroliga för alla smällare och raketer.

9 veckor gammal och första kontrollvägningen leder till insikt om en imponerande vikt om 7 kilo.

Pärlan flyttar hem. Stolta "föräldrar" hämtar fyndet hos Jeanett. Mottagandet från Pepsis sida är klart skeptiskt. Han morrar och gläfser så snart Pärlan kommer för nära. Pärlan visar då prov på rekordkort minne. Efter någon eller några minuter är hon framme igen. Vi inser att det under det första dygnet är lika bra att hålla hundarna åtskilda (åtminstone för att inte bli för trötta på allt gnäll).

Åter till förstasidan